onsdag

Solen skiner på ett vinterlandskap. Även inomhus känns solens strålar värmande. Igår fick vi en underbar stund med Edit Södergran på Högskolan. Hennes sköra, men talande poesi smeker ens kind och rör ens hjärta. Tänk att bara ha den gåvan!
I
Dagen svalnar mot kvällen... Drick värmen ur min hand, min hand har samma blod som våren. Tag min hand, tag min vita arm, tag mina smala axlars längtan... Det vore underligt att känna, en enda natt, en natt som denna, ditt tunga huvud mot mitt bröst.
II
Du kastade din kärleks röda ros i mitt vita sköte - jag håller fast i mina heta händer din kärleks röda ros som vissnar snart... O du härskare med kalla ögon, jag tar emot den krona du räcker mig, som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...
III
Jag såg min herre för första gången i dag, darrande kände jag genast igen honom. Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm... Var är mitt klingande jungfruskratt, min kvinnofrihet med högburet huvud? Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp, nu hör jag verklighetens hårda klang mot mina sköra sköra drömmar.
IVDu sökte en blomma och fann en frukt. Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en kvinna och fann en själ - du är besviken.

Nu börjar vi så smått fundera på vad som ska bli sommarens utflykter. Många mål finns, men det är fråga om tid, pengar och inte minst att önska lika.
LO-basen har problem. Man kan tycka synd om henne, men samtidigt har åtminstone jag svårt att förstå hur hon kan vara så tvärsäker på att hon inte varit med om det omdiskuterade beslutet, med så enormt många styrelseuppdrag som hon skaffat sig.