Måndag

Europa : Zygmont Bauman

En mycket intressant läsning. Det är den tredje boken jag ger mig i kast med av Bauman.
Förväntningarna låter inte vänta på sig. Snabbt kommer tankarna och idéerna
”Europa upptäcker alla jordens länder men ingen har egentligen upptäckt E”.
”Europa är först med att förkunna att världen skapas av kulturen”
……Europa var först att förkunna att » världen skapas av kultur» - men det var på samma gång också först att upptäcka/avgöra att eftersom kultur skapas av människor så är kultur - kan eller bör kultur vara - en mänsklig uppgift/bestämmelselkallelse. Det var i Europa som människorna först ställde sig vid sidan om sin egen ivärldenvaro och därigenom befriade sig från sin egen form av mänsklighet…..
Europa börjar upptäcka sin omvärld på allvar under 1400-talet genom ombud för helt egen räkning.
…..Väldiga länder låg utsträckta och väntade på att bli upptäckta. »Att upptäcka» betydde inte bara att finna och placera på de sjöfarandes kartor. Det betydde att blottlägga skatter som fram till dess varit oanvända, underanvända eller felanvända eller brukats för alla möjliga förvända, fantasifulla och orimliga syften; skatter som slösats på människor som var okunniga om deras värde, malmådror som ropade på att bli utvunna — och sedan exploatera dem och överföra dem till andra platser där de kunde komma till bättre och klokare användning………………………
Dessvärre var det så att ju större profiteringen blev från Europa och dess anhängare desto större blev spänningarna gentemot andra.. På något sätt upplever man så småningom att världen därutanför inte är så spännande. Globen upplevs inte längre som inbjudande och gästvänlig och ingen scen för heroiska bragder och/eller lysande bedrifter.
…………..Vi kan gå ett steg längre och konstatera att Europas regeringar har förlorat sin vision, och framför allt sin långsiktiga vision, i kontrast till den »problemlösnings»- eller »krishanterings»-politik som är avsedd för tidsperioder som nästan aldrig sträcker sig längre än till nästa parlamentsval. Och vad värre är, Europa som helhet har förlorat lusten och viJjan till äventyr — till risktagandets spänning och till att jaga nya och outforskade horisonter och bana nya och oprövade vägar. Det är åtminstone det intryck man får när man lyssnar till de människor som Europas nationer har valt att tala och handla i deras namn. När man läser igenom Maastrichtför-dragets text — det dokument som skisserar Europas framtid och det mål för vilket en halv miljarder europeer uppmanas att arbeta - blir man knappast överväldigad av det slags »forfattningspatriotism»…………………………………………….
Jorden har blivit allt mer trång, det blir allt svårare att gömma sig.
………….om inför wro-mötet i Cancun 2003 så motsvarar den genomsnittliga europeiska subventionen per ko »de två dollar per dag som miljarder mänmångfaldigar dem på bekostnad av de fattiga där ute. Som Joseph Stiglitz niskor med möda livnär sig på» - medan de 4 miljarder dollarna i subventioner till 25 000 rika amerikanska bomullsodlare »bringar 10 miljoner afrikanska jordbrukare elände och mer än uppväger usa:s eländiga hjälp till några av de drabbade länderna»." Man hör ibland Europa och usa offentligt anklaga varandra för »orätt-visa åtgärder på jordbruksområdet». Men, konstaterar Stiglitz, ••ingendera sidan tycks vara villig att göra några större eftergifter», medan bara stora, radikala eftergifter skulle få andra att sluta att betrakta det ohöljda uppvisandet av »rå ekonomisk makt fran usa:s och Europas sida» som enbart ett forsök att försvara de privilegierades privilegier, skydda de rikas rikedomar och tjäna sina egna intressen som går ut på mer rikedom och ännu mer rikedom.»försvara utvalda värden där hemma och samtidigt vända ryggen till drömmarna och längtan hos dem som finns utanför dess gränser. Men vända ryggen till är just vad vi, europeer och europeiska ättlingar i Europas gamla kolonier, gör. Anpassade till reglerna for en demokrati som (med fara för eget liv) sluter sig bakom nationalstatens gränser eller de gränser som en kombination av nationalstater bildar, behåller vi våra rikedomar och påminde …Det finns vägande skäl att anta att man på en globaliserad planet, där situationen för var och en och var som helst bestämmer och bestäms av alla andras situation, inte längre kan ha frihet och demokrati i ett land eller bara i några få utvalda länder. Frihetens och demokratins öde i varje land avgörs på den globala scenen — och bara på den scenen kan de försvaras med en realistisk chans att vinna bestående framgang. Det ligger inte längre i någon stats makt, hur tungt väpnad, beslutsam och kompromisslös den än är, att ……………………..
”EU har aldrig stått inför hotet att bli erövrat av någon annan kontinent”
USA är idag oerhört starkt, men ej för evigt, men som sådant måste det ständigt vara på sin vakt mot ALLA andra nationer/folkgrupper. Som nation måste det vara fritt från alltför nära kopplingar till andra nationer.
EU har plötsligt upptäckt att det befinner sig i en obekant och exempellös och ej kartlagd position. Hur ska det gå vidare?
Jag har på bara några sidor fått en helt ny bild av EU. Varje slutsats kunde man kanske kunnat komma fram till, men , det gäller att koppla samman de olika trådarna för att få ett intressant sammanhang. Detta är intressant inför EU-valet , 7 juni 2009.