fredag 12 juni 2009

fredag


Med några år på nacken och med möjlighet att blicka bakåt ända till 40-talet är det lätt att inse att samhället förändrats en hel del. Man är mycket tacksam för de flesta förändringarna. Det har blivit så mycket lättare och roligare att leva i de flesta avseenden. Tyvärr finns det dock mycket som irritererat en under årens lopp. Det är inte lätt att se klart vad det är man irriteras över.

När nu Eberhard kommer med en hel bok med exempel på företeelser som han ser som hinder och inte ökad säkerhet/trygghet för oss svenskar , så faller slanten ned och man kan leende bara ta emot. Det gäller inte allt, men det gäller det allra mesta. Han ger många exempel på produkter, företeelser och lagar som retat honom och också mig .


Man vill gärna tro myndigheter och företag om det bästa när det gäller utveckling av samhälle och företag. När en expert nu undersöker utvecklingen under ett 50-tal år tillbaka i tiden, som Eberhard har gjort, ser man vad som blev kvar av vår frihet och vad som, i all välmening, ändå blev fel.


Med backspegeln i hand förstår man inte varför det kunde bli så fel.


Vi är så extremt rädda för allt som kan hända, att vi ibland inte tillåter oss att leva fullt ut. Vi skapar många regler och förordningar utan att kontrollera vad som kan bli konsekvenserna för oss som människor. Vissa regler begränsar ett sunt leverne och skapar oroliga och frustrerade männiksor på sikt .

Så här står det på bokens baksida:


"Det är en nyttig och omtumlande bok. Läs den!" Kvällsposten"David Eberhard is my man." Linda SkuggeVårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror gör oss i praktiken bara allt räddare och snart helt livsoförmögna. Psykiatrikern David Eberhard menar att det har gått så långt att själva staten drabbats av panikångest och ger mängder av tankeväckande och provocerande argument för sin teori. Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer.Precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek.Paniksyndromet på individnivå leder ofta till total handlingsförlamning, och Eberhard menar att man faktiskt kan se de svenska myndigheternas bristande handlingskraft vid tsunamikatastrofen som ett uttryck för det nationella paniksyndromet. Han driver och prövar sin tes och drar fram mängder av exempel, alltifrån säkerhetsbälten och cykelhjälmar till curlingföräldrar och förbud mot djungelolja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar