torsdag

Bauman. Det individualiserade samhället.
Världen har krympt och vi är allt mer hänvisade till en tillvaro som tvingar oss att ta hänsyn till alla, men det är något som vi har svårt att förstå. De gamla strukturer som började att gälla i och med industrialismens uppkomst, finns inte längre. Bauman menar att samhällsstrukturerna försvinner då vi inte längre har någon stat som övervakar oss, vi mår dåligt av detta. Den stora frihet vi fått med tusentals valmöjligheter som kretsar runt omkring oss ger oss stora friheter att kunna skapa vårt eget framtidsprojekt, men det hjälper oss inte.

Följden blir i stället en genomgripande osäkerhet som härjar mitt ibland oss , Medborgarna reduceras till maktlösa individer – otryggheten blir större än den frihet vi fått och vårt överflöd hjälper oss inte ur denna knipa..
Tidigare handlade vår identitet om det förflutna, nu handlar det om varusamhällets intrång på varje tom plats. Makten över våra liv flyttar allt längre bort och blir osynlig.

Människans kamp för överlevnad är inte längre en kollektiv kamp, utan en individuell kamp ? En försäkran om att jag räknas, betyder något Är inte det viktigaste att vi blev fria när vi kapade beroendets band, när vi bestämde oss för att klara oss själva, men människan blev, med Baumans ord : ”ett naket, skrämt och aggressivt jag på jakt efter kärlek och hjälp”. Borde vi inte lära oss att känna mer empati och större medmänsklighet för varandra.

Bauman sätter fingret på ömma punkter i samhällsutvecklingen och är intressant att läsa, men jag hoppas att utvecklingen kan förändras och vi kan lära oss att bli mer lyhörda för varandra och varandras känslor.