måndag

Idag har jag klippt gräsmattan igen. Jag hoppas att det är sista gången detta år, men man kan aldrig veta vad Britta kan bjuda på med sin sommar 7 okt.

När man går där fram och tillbaka efter klipparen, så går ibland tankarna till förfäderna. De hade det svårt med sina gräsmattor antar jag. För mig är det bara att hänga med, då klipparen driver hela klipparen framåt med framhjulen.
Att slå gräs med lie lärde jag mig av morfar. Det gick ganska bra till slut, men då måste gräset vara ganska högt för att det skulle bli något resultat. Aldrig blev det heller så breda slag som han gjorde. Efter honom kunde man åka med häst och vagn och det fanns ändå plats vid sidorna. När man far fram i Indien, Kina eller Turkiet förstår man att man inte alltid har tillvaron så mekaniserad som vi i lantbruket. Det finns många verksamma när något ska ske på åkrarna och verktygen verkar ofta primitiva. Jag medger att jag inte i detalj studerat verksamheten, men man kan se en hel del från bussfönstren då man far fram dag efter dag på landsbygden. Vi, i Sverige, inser inte hur bra vi har det och hur små klasskillnaderna är i vårt land. Skillnaderna mellan land och stad är enorma, också mellan olika grupper i städerna, i länder som Indien, Kina och Turkiet.

KINA

TURKIET

INDIEN