onsdag

Häromkvällen bevistade jag något besynnerligt på biblioteket. En av våra mer kända krönikörer och författare, med mer än 20 utgivna böcker, gjorde bort sig, och det med besked. Vi var många som gick i förtid.

Lokaltidningen tog upp "skandalen" brett och stort.

Jag tror mig aldrig tidigare varit med om något liknande. Vi är ju alla så "väluppfostrade" här hemma i Sverige. På något sätt var det intressant. Tänk dig att sitta bland ca 120 mycket förväntansfulla vuxna, mest äldre, litteraturintresserade personer, som med stor förväntan ser fram emot att ta del av 2 författares senaste alster med kommentarer och egna uppläsningar. Först en ung och mycket lovande författare, som gör ett starkt intryck, åtminstone på mig, sedan ska vi möta "kvällens höjdpunkt".

Allt går snett från början. Surhet, snarstuckenhet, ovilja att lyssna på personalen, ointresserad av att med minsta ödmjukhet avläsa publikens önskningar. Allt är fel och till slut har man svårt att se framåt, man "skäms" på något underligt sätt, över vad vet jag inte. Annette Kulleberg var namnet