lördag
Ute lyser solen från en klar himmel, det är vackert. Vintern kommer allt närmare. Det var endast 0,5 plusgrader ute, när jag vandrade genom hallen vid halvåtta tiden i morse. Nu har förkylningen/influensan eller vad det är, satt ner mina krafter under mer än en veckas tid. Det är tufft att känna att krafterna kan sättas ned så illa. Dessbättre blir man nu bättre och bättre dag för dag. Det värsta var nog ändå verken i lederna.
Några "visdomsord", för man får verkligen tid att tänka, när man är sjuk, om ändå inte så sammanhängande:
Alla människor är färgade. Annars skulle man inte se dem.
Alla människor är skyldiga till all godhet, som de aldrig utförde (Voltaire)
Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring ( Kierkegaard)
Allt verkligt liv är möte. ( M Buber)
Antingen vet man vad livet går ut på eller så är det bara snurrigt och flamsigt (A Tjechov)
Nu ska jag på tillvaron igen. Skam den som ger sig. Stapplade ned till teatern för att höra Dick Harrison berätta om Sverige under Birger Jarl tid. Han är alltid lika fascinerande att höra, en stor skådespelare med en stor röst och han har en aldrig sinande faktabank att ösa ur. Det som gör en irriterad är att den historia han nu berättar inte fanns tillgänglig när man var liten, men bättre förr än senare/aldrig. Senast läste jag en av hans böcker om slaveri. Den är m intressant men också otäck

Vi väntar på hantverkaren. Det brukar vara litet tålamodsprövande, men han kommer alltid, om än inte på klockslaget. Vi har också varit på tippen. Konstig känsla man känner varje gång man åker därifrån. Man är både glad och har litet dåligt samvete. Varför det egentligen, vi brukar verkligen inte slänga saker i onödan.
Det är aldrig försent att bättre sig, därför väntar jag ett tag till.
En oväntad gästkan vara mer välkommen än två bjudna.
I morgon ska jag vara med på vernissage på muséet. En vandrande utställning om Tutanchamons garderob. Det ska bli spännande att uppleva litet av detta. Jag minns mycket väl hur det kändes att gå ned i hans grav i kungarnas dal i Egypten. En vibrerande känsla av skräck kombinerad med glädje och överaskning. Var det verkligen så här det såg ut. I muséet i Kairo hade jag några dagar tidigare tagit några fantastiska bilder, se nedan.
Bilder tagna i Kairo muséum.
I övrigt så försöker vi nu läsa så mycket vi kan om nästa resmål. Jag ska tillsammans med min gamle vän tillverka ytterligare en film om gamla Skövde ( en blänkare fanns om detta i dagens lokaltidning förresten).