måndag

Ny vecka efter en m jobbig helg. Jag var på mitt daghem och läste sagor i onsdags morse och råkade då sannolikt ut för vinterkräksjukan, som grasserat i min kropp under några dygn sedan i fredags. Det är först idag som jag jag känner mig något så när OK. Stor tur är väl det för imorgon går vår stora JAPANresa av stapeln.

Jag hoppas att jag kommer att ha mycket att berätta om när jag kommer hem.

Litet annat innan dess.

I lördags hörde jag att man i politiska kretsar i Tyskland kallat fyra länder i södra Europa för pigs-länderna, p g a deras dåliga ekonomi. Fyndigt, ja kanske, men tråkigt att se att den ekonomiska krisen drabbat så stor del av EU.
PIGS står för: Portugal, Italien, Grekland och Spanien. Igår verkade det som om man skulle kunna tillföra självaste Storbritannien, som dock står utanför valutasamarbetet. De klarar sig kanske bättre just p g a den orsaken
Geely har köpt Volvo och USA:s president är ute och flyger och far, ända bort till Afghanistan minsann.
Det rör på sig hela tiden och tur är väl det.
Vi hörs om några veckor

fredag

Solen skiner och snön är nu på väg att smälta på allvar, men det kommer att ta TID.
Jag läser Baudels skildringar av svunna tider och blir inte längre förvånad över att läsa om all misär i Europa och den långsamt pågående utvecklingen, under tiden 1500-1700. Det är inte utan att man ler när man ser ”springarna” fara fram på små stigar och vägar med en vattenflaska och en liten ryggsäck med post, och med ett bälte runt midjan med små klingande klockor. De tog sig fram 40-80 km per dygn, vilket är ganska så imponerande. Den post de förde med sig var givetvis den allra viktigaste. Saktare gick det med oxar och mycket dyrt blev det om man tog ”landsvägen”, i den mån den fanns. Man beräknar att det kostade 10 ggr mer att färdas till lands än till sjöss på 1500-talet, och sakta gick det i båda fallen, som ni kan räkna ut själva kanske.

Nu har Sveriges riksdag tagit ställning för Armenierna i konflikten med Turkarna 1915. Litet sent i mitt tycke, Det hände för 95 år sedan och borde inte kunna ha mer än ett symboliskt värde, men det har det bevisligen efter de åtgärder som Turkiets ledning tagit. Man inställer statsbesök och kallar hem sin ambassadör.

Dagligen läser vi nu om EU:s ekonomi. Jag menar förstår medlemsländernas ekonomier. The Economist har sin tolkning/bild i dag, och det ligger säkerligen en del i detta/denna:
Europe's engine - Why Germany needs to change, both for its own sake and for others
Samtidigt försöker USA bearbeta Kina att få dem att låta sin valuta flyta litet friare mot omvärlden. Förmodligen kommer de att lyckas så småningom, för sin egen skull, men också för Kinas räkning, förstås.

I morgon kväll vet vi vem som vann Eurovisionsschlagern i Sverige och vi kan få litet lugn , vi som inte vill sitta lördag efter lördag och titta på tävlingen. Smaken är olika och det är väl OK – eller!

Lördag

Gnistrande sol på berget. Nu är vintern som allra skönast i mitt tycke. Solen lyser och värmer från en helt klarblå himmel. Den lyser länge från tidig morgon till sent in på eftermiddagen. Fåglarna hörs kvittra i träden, litet ivrigt kanske, men det verkar som det finns vårkänslor även där.
Efter en lång promenad mitt på dagen smakar det gott med våfflor och sylt hemma. Vi ser på gamla TV-program, som vi missat, för att sedan få läsa en stund.
Själv hamnar jag återigen i Umberto ECO:s famn och får mig ett gott skratt, frågan är , HUR ÄR LÄGET?
Det är många som vill lämna svar ( här är bara några):

Att läsa tidningarna känns mest förvirrande:
USA:s president har räknat fel på budgeten. USA kommer att få oansvarigt mycket större skulder de närmaste åren än beräknat. Utan stöd från bl a Kina kommer det gå åt ”pipsvängen”. Hur kommer Kina att se på den saken, månntro?
Tyskland tycker att Grekland gott kan sälja några öar och en del av sitt kulturarv för att finansiera sina stora underskott.
Nu visar det sig att det är många fler länder som sitter på ”pottkanten” och att EU-samarbetet nästan kommer att ”gunga” framöver. I Spanien visas på internet bilder från spökstäder, som överges eller aldrig färdigbyggs.

tisdag

Livet kan verkligen vara underbart. Idag skiner solen från en klarblå himmel. Marken är gnistrande vit, det är några grader kallt, men solen smälter nog så sakteliga taken och snön är troligen på väg bort. Det är inte vår ännu, men det känns som om den inte är långt borta.

Vi firar 25-årsdag men kan kanske inte se fram emot ytterligare 25, men just nu känns det så.

Umberto Eco har underhållit mig på morgonen med sina underfundiga, mustiga och verkligt roliga aforismer och korta historier från den vardag som är hans, men också våran.

Det blev lax med spenat och spaghetti till middag och hallon till efterrätt, säkerligen nyttig mat som kan godkännas av livsmedelsverket.

Nu sitter jag här vid datorn en stund och läser tidningar. Idag försöker jag se på det positiva och glädjande och det finns en hel del som man glädjas åt även där, faktiskt.

Jag har fått en beställning på pepparkaksbak, som skall ha formen av kameror, intressant uppgift må jag säga. Sedan ska jag ta hand om min "Herman" ( en surdeg som växer och ska ge mig några fruktkakor och satser för ny odling till vänner och bekanta i omgivningen).

Ta vara på din dag och lev också i nuet. Jag lärde mig sent i livet att sitta på en stol och endast röra på tårna och låta tanken flyga. Pröva ska du se! Igår såg jag på TV-kanalen Axess ett program om Mahabharata, som handlar om Indiens stora epos från flera tusen år före vår tideräkning. Där får vi i väst en del att fundera över om vi försöker se oss litet utifrån. Väst är inte alltid bäst.

6000 år gammalt eller äldre hävdar vissa forskare. De talar om det mytomspunna diktverket Mahabharata, 90 000 verser långt, skrivet på sanskrit. Än idag berör och inspirerar eposet moderna kulturella uttryck.

måndag

Jag har tittat lite närmare i The Economist på morgonen. Detta har lett mig till några funderingar omkring olika frågor, som också berör oss i Sverige.
Hur enat är Europa? Det är inte självklart att gemenskapen är osårbar när det börjar knaka i fogarna och olika synsätt gör sig gällande och olika historiska bakgrunder visar sig. Olika uttalanden har fällt från såväl Grekland som Tyskland som antyder att man inte helt är klara med VK II.
Let the Greeks ruin themselves
Germany has Europe’s deepest pockets, but it does not want to pay to save troubled euro-zone economies
Feb 18th 2010 BERLIN From The Economist print edition

Nu har flera presidenter och aktörer försökt att skapa en mer human sjukvård för alla i USA, men men det är fortfarande så att man ser begreppet socialism och begränsad frihet som ett rött skynke framför sig – liknelsen med Sveriges sjukvård är inget som tilltalat amerikanen.
America's health reform
A waste of breath?
Barack Obama’s bipartisan summit on health policy accomplishes more than meets the eye
Feb 26th 2010 NEW YORK From The Economist online

Det kalla krigets fasor är inte helt över. Balansen mellan öst och väst finns fortfarande kvar, som en form av misstänksamhet .
Missile defence in Europe
The next salvo
America’s reconfigured anti-missile shield still irks Russia
Feb 18th 2010 From The Economist print edition

Turkiet vill in I EU-samarbetet, men det vill inte alla EU-länder. Man kan kanske förstå att det när man läser om de senaste händelserna i Turkiet.
Turkey's coup plotters
Lies and whispers
More arrests stoke the battle between the army and the government
Feb 25th 2010 ISTANBUL From The Economist print edition
Nearly 50 officers were rounded up this week. Twenty, including several admirals, were charged with drawing up plans for a military coup. Other big cheeses, including former chiefs of the navy, air force and special forces, remain in detention over an operation called “Sledgehammer” that was exposed in embarrassing detail a month ago. The plan called for bombing mosques, downing Greek fighter planes and herding thousands into a stadium should they resist the army’s moves. Cetin Dogan, a retired general said to have masterminded Sledgehammer, insists to prosecutors that it was no more than a “simulation exercise”—even though it foresaw the creation of a “caretaker” government with the names of real people.