tisdag

En dag som alla andra. Nej inte riktigt. Jo visst har jag löst några Sudokun, som vanligt och visst har jag trampat på min ”hoj”. Men, idag har jag dessutom fikat med några av mina tidigare arbetskamrater och prata om gamla tider och nya också för den delen. Vi har en bestämd cafétid varannan tisdag, men jag kommer inte alltid dit.

En gammal studentkarat och jag har tagit upp en intressant brevkontakt. Han skickade mig på försommaren ett mycket vittomfattande och digert dokument där han gav mig sin syn på tillvaron och tingens ordning. Först idag tog jag mig tid att svara, och det blev ett mycket långt brev, där jag tog mig tid att utveckla min syn på tingens ordning. Vi har, visar det sig kommit till ganska likartad syn i många frågor. Vi är inte ense i allt, men det är mycket intressant att som litet äldre bryta sina idéer och tankar. Det är ju faktiskt som något äldre visdomen kommer, sedan får yngre säga vad de vill. Det är inte alltid man får tid eller tar sig tid till detta. Vi har också läst en del böcker tillsammans.

Sedan fick jag en intressant uppgift av en av sönerna. Att i Excel lösa ett komplicerat problem. Av full kraft, här räcker det inte kunna lösa ett och annat Sudoku, har jag lekt med formler och fått tänka till riktigt ordentligt för att skapa ett flexibelt skal för löneberäkning. För mig, hur underligt det än kan låta, var detta riktigt njutbart.

Det blev alltså inte så mycket bokläsning idag, men boktraven kan ligga någon dag utan att de försvinner. Att läsa tidningarna blir mest att läsa om statistiska undersökningar inför valet och om sensationer eller sensationella människor, så det lockade mig inte heller så mycket idag, annars finns det intressant läsning om man tar sig tid. Internationella tidskrifter läser jag en hel del på nätet, men alltså inte idag.

En vacker sommardag besökte vi Kolmården

här är en bild från Bråviken

"Regnet det bara öser ner", skulle man kunna säga, men i morgon hoppas jag kunna klippa gräset inför resan till fjällen på torsdag. Det blåser bra just nu och då torkar det bra.

måndag

Det är några veckor sedan jag läste den här boken, men jag

glömmer den inte i första taget. Nu har grannen,

med förtjusning också läst den.

Montefiore, Simon Sebag

SASJENKA

Montefioris böcker om Stalins ungdomstid och tyranniska tid som diktator i Sovjetunionen tillsammans med boken om Katrina den stora och POTEMKIN läste jag med stor behållning. De är berättelser av historisk art, men också intressanta för att förstå vår, och främst Ryssland historia. Hans sätt av beskriva skeendena och personerna är fängslande och tidvis gripande. Man går inte opåverkad vidare. Samtidigt kan man något lättare förstå hur ondska, maktlystnad och miljö påverkar och har påverkat vår historia och hur människor i ledande ställning utnyttjat sina positioner, och kanske också gör det idag.

Berättelsen i SASJENKA börjar i St. Petersburg vintern 1916 - Tsar-Ryssland står vid randen av revolutionen. Sasjenka har just fyllda 18 år, grips av tsarens polis och förs bort för att förhöras. Det visar sig att hon trots sin bakgrund - en stormrik judisk bankirfamilj - bedrivit samröre med de kretsar som vill störta tsarväldet. Hennes far, baron Zeitlin, försöker alltmer desperat köpslå henne ut ur fängelset och frampå förmiddagen följande dag släpps hon efter ett förhör. Detta blir början på hennes karriär som revolutionär på allvar, hon kommer att tillhöra revolutionens frontfigurer och hon blir så småningom Lenins sekreterare. 20 år senare, strax före andra världskrigets utbrott, är hon gift med en man vars stjärna står högt inom partiet. Men en passionerad kärlekshistoria får allt att kastas över ända - och under Stalinregimens hårdaste interna utrensningar i partitoppen faller skuggan snart över Sasjenka och hennes make.
Femtio år senare får en ung kvinnlig historieforskare i uppdrag att genomsöka Stalins arkiv för att ta reda på vad som egentligen hände uppdragsgivarens familj under de mörka åren vid 1930-talets slut. Resultatet av hennes efterforskningar hade ingen kunnat drömma om.

Entrén till Bohus fästning i Kungälv.

Vårt sätt att skydda oss fram till 1658.

fredag

Några utlästa böcker, som nu hamnat i bokhyllan, bland alla andra

”Sommardöden” av Mons Kallentoft

Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park, Trädgårdsföreningen. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns.

Mons har en fantastisk förmåga att ha en löpande handling hos de agerande, men därtill kryddar han skildringen med jämna mellanrum med kommentarer från de döda/frånvarande. När man känner Linköping med omnejd ganska bra blir det ännu mer intressant att följa med i Malins fortspår. I vad mån handlingen är helt trovärdig kan jag inte svara obetingat ja på, men vad gör det. Man fick i alla fall några timmars underhållning, det räcker gott för mig. Jag gillar Mons och kommer med glädje att läsa nästa del, som utspelas på hösten. Det är inte obetydligt att man känner till litet om miljön på förhand. Det finns fler sådana exempel från ”deckarvärlden”. Stockholm, Öland, Gotland för att bara nämna några få miljöer från nyare böcker .

Opera i Lidköping(Läckö)-Den tjuvaktiga skatan

”Norwegian Wood” av Hauki Murakami är en bok från 1987 . En roman av en japansk författare. Romanen är en nostalgisk berättelse om saknad och sexualitet. Historiens huvudperson och berättare är Toru Watanabe, som ser tillbaka på sina dagar som ny student i Tokyo . Toru s minnen från 1960-talets studentliv leder till kontakter med olika kvinnor - vacker men känslomässigt oroliga Naoko, och den livliga Midori ser vi honom utveckla relationer .

Murakami (genom ögonen på Toru och Midori) skildrar studentrörelsen som till stor del viljestarka och hycklande . Jag gillar stora delar av boken, men tröttnar efter 200 sidor, då jag upptäcker att det kvarstår 160s. Det finns många detaljerade och skarpa personbeskrivningar, men till slut blir det för mycket sprit och sex för

att jag ska orka med. Jag börjar helt enkelt bli misstänksam, kan detta verkligen vara en trovärdig beskrivning. Intressant är dock att ta sig fram i Tokyo med tåg och tunnelbana, vilket vi gjorde en hel del i april i år. I Japan blev boken bland unga mycket populär.

onsdag

Sommar kan man ha och uppleva på många olika sätt. Som barn minns man dem som långa, varma, ganska jobbiga på bondgården, där det fanns mycket att göra och hjälpa till med. Vad man minns var badet i ån på kvällarna och alla sommarfester, som ordnades i familjen, men också på många festplatser sommartid, på landet.

Sedan var det en period med begränsade semestertider, som det gällde att ta väl tillvara. Resorna sträckte sig då ofta utanför landets gränser – det var den tid som bjöds. Skälen var många, både att få se mer av ren nyfikenhet, men också kanske för att delvis uppleva äventyret tillsammans med barnen. Min första utlandsresa av större format gick till London o Cambridge redan 1959 och var ett äventyr som jag aldrig kommer att glömma. Det var kanske ett av de starkaste skälen till att jag ville åka ut med barnen tidigt.

Denna sommar har varit fylld av underbara dagar. Varma och sköna dagar, med lite lagom av regndagar. Numera håller vi oss hemma, i Sverige, under sommaren. Det finns så mycket att se i grannskapet och nu finns det tid att närmare se på det tillsammans med vänner, släktingar och gäster från andra platser i Sverige, i utbyte mod guidning på andra ställen.

Midsommar i Midsommarkransen, Teater i Vadstena , Opera i Lidköping, Kolmårdens djurpark, Skärgården i väster, östra Skåne, Öland (Borgholm), delar av Blekinge och Småland är några av de mål som vi besökt i sommar. Mycket tid har vi också spenderat hemma med böcker, bärplockning och gäster på terrassen. Livet kan verkligen vara underbart om man tar hand om det, utnyttjar det och låter det positiva gå före det negativa. Det är givetvis inte så att man alltid kan vara glad. Visst kan man känna sig trött efter en intensiv dag i trädgården eller en lång bilresa, det kan man ha rätt till i vår ålder. En och annan vän "trillar också av pinn". Nyfikenheten är dock en bra drivkraft och om den får leda oss framåt kan man slippa detta ständiga gungande i gungstolen, en tid till.