torsdag 6 oktober 2011























































Här ska du få en lista på böcker som jag läst de senaste månaderna

Ska jag personligen prioritera, så blir nog ordningen : 2, 8, 9, 4, 10, 6, 7 ….

1 Beate Grimsrud ”En dåre fri!Omtumlande och drabbande läsning












En dåre fri är en roman om skörhet och styrka. Det är Eli som berättar. Hon bor ensam i sin lägenhet, och ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen.




2 Joyce Carol Oates ”Dödgrävarens dotter”



I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas




3 Joyce Carol Oates ”Våld”



KÄRLEK OCH HÄMND Teena Maguire borde aldrig tagit den där genvägen hem efter 4 juli-festen. Inte efter midnatt. Inte genom parken. Inte så som hon var klädd: linne, avklippta jeans, högklackade sandaler - som om hon bad om det.



4 Joyce Carol Oates “Blonde”



BLONDE Vackert skriven, gripande bok. Man blir fascinerad av detta människoöde, och man svävar i en osäkerhet i vad som är sanning och vad som är fiktion. Mycket bra!



5 Ann Heberlein “Ondska”




Finns godhet? Finns ondska? Finns det i så fall onda och goda människor eller enbart onda och goda handlingar? Ann Heberlein undersöker och ifrågasätter våra föreställningar om ondskan. Hur ska man kunna förstå personer som Anders Eklund, Marc Dutroux och Josef Fritzl som fullt medvetande begått avskyvärda handlingar mot barn? Hur ska man se på barnen som själva blir förövare: Harris och Klebold från Columbine High eller Mary Bell? Hur var den institutionaliserade ondskan vi mötte i Abu Ghraib,



6 Göran Rosenberg ”Plikten, profiten och konsten att vara människa”:



Varför gör vi saker och ting? Exempelvis vårdar våra sjuka eller tar hand om våra gamla. En numera utbredd föreställning är att vi gör det för egen vinnings skull och att egen vinning därför fungerar lika bra som drivkraft för att vårda sjuka som för att tillverka bilar. Det är en föreställning som går hand i hand med föreställningen att människan inte längre är beroende av något och någon.

7 Annette Kullenberg ”Den enögde älskaren “




Behöver vi hjältar? Svaret måste bli ja. En enda hjälte kan ena en hel nation. Det gjorde Nelson. Lorden och amiralen Horatio Nelson som står staty på Trafalgar Square i London. Vad krävs för att under århundraden leva kvar i minnet? Ett mod som är gränslöst. En segervilja lika stark som en naturkraft. Men det krävs något mer än förmågan att älska besinningslöst. Nelsons passion för Emma Hamilton höll på att förgöra honom. Han insåg att han måste dö - i rätt ögonblick. Då kunde han vara säker på att bli odödlig.

8 E H Gombrich ”A little History of the World”



I fyrtio koncisa kapitel berättar Ernst Gombrich om människans historia från stenåldern till atombomben. Han blandar målande bilder av krig och erövringar, stora konstverk och politiska och ekonomiska framsteg och bakslag. Detta är en historiebok som inte domineras av årtal och fakta utan som i stället ger en levande och lättillgänglig framställning av vår resa genom seklerna.



9 Joseph Stiglitz “Fritt Fall”


När den ekonomiska krisen bröt ut 2008 miste miljontals människor över hela världen sina hem och arbete. Den kris som började i USA blev snabbt global och drabbade de fattiga länderna och folken extra hårt.
Joseph E. Stiglitz analyserar orsakerna bakom krisen och diskuterar vad som varit fel i de ekonomiska teorier som styrt världen de senaste 25 åren. Han granskar politikernas svårigheter att hantera krisens följder och vilka misstag som begåtts. Men han beskriver också vilka lärdomar man bör dra för att dämpa följderna av framtida kriser. För en sak är Stiglitz övertygad om: vi kan inte och kommer inte att återvända till världen som den var förut.


10 Jonathan Franzen ”Frihet”




"Ska ni bara läsa en bok i år, så ska det vara Frihet. Detta är en av de bästa romaner jag någonsin läst." Malou von Sivers

När Jonathan Franzens roman Freedom utkom förra året utnämndes den snart till en av de riktigt stora amerikanska berättelserna om vår tid.

Här tecknar Franzen ett skarpt, ömsint och humoristiskt porträtt av medelklassfamiljen Berglund, där makarna Patty och Walter som medvetna medborgare och föräldrar kämpar för en bättre värld.

Med det amerikanska samhället som fond speglas här hur vi lever våra liv. Hur vi hanterar förväntningar och besvikelser och hur den frihet vi kämpat oss till både kan te sig som en frestelse och en börda.











































































onsdag 5 oktober 2011


Efter en resa till Irland vill jag visa dig några filmsnuttar.


Vi åkte Irland runt med buss under 10 dagar, med start i mitten av augusti -11 , från Dublin.


Vi hade en extrem tur med vädret. Det regnade endast under ½ dag, då vi besökte "the Clifs of Moher".


Det är svårt att prioritera något speciellt. Naturen har sin verkliga charm (den gröna ön), men kulturellt och historiskt fick vi också ta del av Irland, med dess komplicerade förflutna och dess säregna språk.





DUBLIN Huvudstaden med Molly Malone rikt gatuliv o Pubbar



BELFAST


the Clifs of Moher i regn och blåst



En kväll på 1400-talsslottet BUNRATTY Castle




Längre västerut kan du inte komma i Europa, DINGLE-halvön


lördag 8 januari 2011

lördag
Nu kommer ett avslutande avsnitt om Mexico.


I Mexico City ligger ett av världens vackraste muséer. Detta är inga överord. Man har på ett mycket smakfullt sätt lyckats presentera sin historia och detta på ett sätt, som hela tiden lockar till nyfikenhet och utan att trötta åskådaren. Med så mycket att presentera kan det lätt bli ganska trångt och lite gyttrigt, som i Kairo. Det antropologiska muséet är en pärla.



Indianernas kalender är en speciell historia. Med hjälp av tre olika cirkulära skivor som fick snurra mot varandra kunde man bestämma årsskiftena, och detta med stor exakthet. Med studiet av planeter och stjärnor i särskilda observatorietorn hade man noggrann kontroll på tidens gång, betydligt bättre än i vår värld, under samma tid.

På muséet kan man också se hur färgen förgyllde byggnaderna, när det begav sig.

XOCHIMILCO i södra Mexico city

X kallas ofta för Mexicos Venedig. Här finns hundratals km kanaler som ringlar fram mellan landområdena. Detta är ett minne av Mexicos beroende av vattenvägar. Man hade inga dragdjur utan var beroende av vatten för alla sina transporter. På land bar man sina bördor. I dag är X ett populärt turistmål, där man färdas fram på trajineras och där mariachis spelar musik och mat serveras.

fredag 7 januari 2011

fredag
En mellandag med sol och milt väder.


I Mexico hamnade vi en dag på en stor och mycket intressant Hacienda ( med bl a en tjurfäktningsarena), som en gång på 1500-talet tillhört själve Cortez ( han som var med och erövrade Mexico i början av 1500-talet. Haciendor var vad spanjorerna byggde till sig själva efter erövringen av Mexico och också andra delar av mellan- och sydamerika. Det blev mycket stora gårdar ofta med mycket folk (indianer) som tjänare, där spanjorerna levde som småpåvar i sina uppskapade "små samhällen". Här fanns allt man kunde önska sig som spanjor, även tjurfäktningsarenor.

Därifrån gjorde vi utflykter till bl a Taxco (silverstaden med alla VW-taxibilar). Vi for sedan vidare över Sierra Madres högplatå med bl a många "härligt" stora kaktussar. Då och då på höjder nära 3000m ö h.


I Taxco mötte vi många barn som var

uppklädda inför Guadelop-dagen 12 dec.


I dessa växter finns det åtskilligt med vatten lagrat.


torsdag 6 januari 2011

torsdag





Idag har vi färdats fram i ett snöigt landskap med tåg, 20 mil utan förseningar - SJ kan.







En bild som dominerar reklamen om Mexico. Den främsta tempelbasen i Chitchen Itza.


Den som också syns när man vill presentera just denna plats som ett av världens moderna 7 underverk.


Tillbaka till Mexico. Den kanske mest kända och absolut största och också mest betydelsefulla platsen är nog den som ligger strax utanför Mexico city, TEOTIHUACAN.





Här finns en av världens störtsta fornlämningsområden. Platsen domineras av sol- och månpyramiderna och den stora breda vägen som går genom området, "dödens väg" med plats för verkligen massor av människor. Man tror att här kan ha bott upp till 200000 personer en dag för länge sedan - förspansk tid , före 1519.



Masker till försäljning vid Chitchen Itza

onsdag 5 januari 2011

onsdag

När man vandrar runt i de arkeologiska områdena får man den ena märkliga historien berättad efter den andra. Många är märkliga och man "ryser" av skräck.

För aztekerna var det nödvändigt med människooffer, ofta och många, för att tillfredsställa gudarna. Av denna anledning var man mån om att få så många levande fångar som möjligt i stider med andra stammar.

Det gick då till på följande sätt: Man förde upp sina offer levande till toppen av sina stenbaser (="pyramider") där hölls sedan fången fast medan man så snabbt som möjligt skar ut hjärtat. Detta spelade den främsta rollen och hölls upp för massorna nedanför "pyramiden" . Efter detta skars huvudet av och slängdes nedför trapporna och sedan kom kroppen samma väg, hela tiden till folkmassornas jubel.


Chac mol är den mexikanska dödsguden En staty av honom står någonstans i Mexicos djungel. Han håller där en skål på magen där han halvligger och ser med onda ögon på de tillbedjande människorna . I skålen lades hjärtan de människorr som offrades till honom.

En helt annan företelse som tydligen förekom mycket ofta bland indianerna var bollspelet. Överallt fanns det planer för bollspel. Stora planer på ca 100x60 m. Bollen var av rent gummi och studsade mycket lätt, vi såg en sådan i det antroplogiska muséet i Mexico city.



tisdag 4 januari 2011

tisdag 4 jan 2011

Åter från ett nytt äventyr, denna gång i Mexico.

Vi har tillbringat 14 dagar bland azteker och conquistadorer.

D V S det var inte bara azteker, för det fanns många indianstammar när det begav sig både samtidigt och under den långa tid som de var de som styrde och ensamma levde i Mexico.

Chitchen Itza, Uxmal, Teotihuacan, Xochicalco, och var Monte Alban var arkeologiska områden som vi besökte på våra rundturer i staten Mexico. Man blir litet förvirrad ibland då man benämner såväl landet som huvudstaden vid samma namn. Vad man inte heller fattar det är att Mexicos högplatå ligger så högt. Man befinner sig nästan hela tiden på höjder över 2200 m ö h, ofta upp till 3200 m ö h.

Men Mexico är långt mer än arkeologi, det är ett fattigt land, med många problem för stora delar av befolkningen. Man ser litet av problemen när man färdas fram på landsbygden.

Det mest fascinerade är dock dess historia så "oerhört" olik vår egen och västerlandets. Ju mer man läser desto mer förskräckt och förvånad blir man. Vi såg när vi kom hem filmen : Apokalypto av Mel Gibson. Den är en otäck skildring av ett svunnet indianrike, som nog dessvärre får anses som inte helt osannolik.