måndag

Tänk att man skall drabbas av detta. Jag är förkyld, riktigt ordentligt också. Det är inte riktigt vad jag önskat mig nu. Det finns så mycket att syssla med som är mycket roligare, det mesta skulle man kunna säga.

Vi hann i alla fall gå på teatern igår kväll, men det var med nöd och näppe. H Ibsens "Hedda Gabler". Den pjäsen är verkligen en historielektion, men också en skildring av människors roller, för mer än 100 år sedan, men som kanske också i vissa drag kan appliceras på vår tid.














Hedda lever i en tid/värld, där kvinnana roll är den underordnades. Hon lever ett synnerligen priviligerat liv, som på något sätt hon ändå inte kan ta till sig. Hon vill ha ändå mera och blir inte direkt angenäm för sin omgivning. Hennes man kan inte gå henne tillmötes och för henne blir tristessen till slut så obarmhärtig att hon väljer att använda sitt vapen. Dessförinnan har hon låtit en vän använda ett , av henne lånat vapen, för att ta sitt liv. Detta ser Hedda som ett vackert slut.

För flera år sedan läste jag om binas problem att överleva olika sjukdomar. Det var från USA som budskapet kom. Nu står det åter, i tidningarna, om binas kamp. Man har funnit att de drabbats av såväl ett virus som en svampattack och att detta kan vara katastofalt för stora delar av bisamhällena i USA.
Jag har svårt att tänka mig en värld utan bin, det tror jag många har. Hur skulle då växtvärlden fungera ?




För vissa är nobelpriset en ära, för andra kan det vara en belastning (minskad aktivitet), för ytterligare andra kan det vara svårt att förstå vad det betyder: DN - Liu Xia, hustrun till Nobelpristagaren Liu Xiaobo, träffade i går sin man i fängelset där han avtjänar ett elva årigt straff. Han grät när han fi ck veta, skriver hustrun i ett e-brev till den norska tidningen Dagbladet.


Vad är ett nobelpris värt? Ja det är frågan. Att det vuxit med åren är klart, men de flesta som får det har nog inga problem med försörjningen, även om de finns.