torsdag

I går var vi alltså på auktion i auktionshallen. Det var ganska mycket folk på plats.

Det är alltid en viss stämning på sådana här ställen. Folk står i små grupper och pratar. De pratar inte alltid om vad de ser på auktionen, utan många gånger hör man att det handlar om helt andra saker, familjen vädret, politik, hälsan o s v.

När man gjort sin runda i hallen och spanat in intressanta föremål så kan man lugnt invänta första utropet. Tyvärr blir ofta de intressantaste tingen för dyra och det blir inget napp.
Man släntrar runt, sitter en stund, och lyssnar på musik eller P1 , i sin medhavda ”lilla apparat”. Till slut går man och fikar. Detta hände igår också.

Medan vi satt och fikade kom utroparen ganska nära, precis utanför caféets avgränsning. Ett antal lådor ropades ut.

Nu ska tilläggas att man sällan eller aldrig åker från en auktion utan åtminstone en låda med diverse saker.
Lådorna åkte upp, en i taget, precis, framför mina ögon. En och annan var svårsåld och buden kom inte direkt i rask takt. Det var mycket koppar och jag tänkte, här har jag min chans att få något billigt och tillfredsställa mitt köpbehov.

En låda lyft och jag formligen skriker ”TJUGO”. Lådan blev min, för jag var väldigt tydlig på vad jag ville, det verkade som ingen annan vågade ropa något högre bud.

Nå vad säger du, inte så illa. Jag tror mig kunna använda det mesta i köket om jag vill.
Formarna var fina både på insidan och utsidan.

Tilläggas skall att frugan köpte 18 stora och vackra runda dukar för endast 6o spänn.
Vi åkte med andra ord ganska nöjda hem.